Varför ville du ha kontaktlinser?

”Det var faktiskt min mamma som föreslog det eftersom jag brukade spela tennis och glasögon är inte särskilt praktiskt på tennisbanan. Min syn blev också allt sämre och jag ville inte alltid ha mina glasögon på mig eftersom jag inte gillade känslan av skalmarna bakom öronen.”

Var du nervös i början?

”Lite. Vi gick till en optiker där jag fick sitta mitt på golvet i butiken och mamma lät mig inte gå förrän jag hade lyckats sätta in linserna, och det tog nästan två timmar. Och då var jag tvungen att ta ut dem igen, vilket jag tyckte var ännu svårare i början. Det tog mig några veckor att verkligen vänja mig vid det, men tack och lov är jag ganska fåfäng så jag gav inte upp. Och sedan efter ett tag får man kläm på det."

”FÖR MIG ÄR DEN STÖRSTA FÖRDELEN ATT INTE HA NÅGOT I ANSIKTET.”

Vilka var dina största fördomar om kontaktlinser?

”I början var jag rädd att de skulle försvinna bakom mina ögon. Jag trodde verkligen det kunde hända. Förr brukade jag ibland somna med linserna i och då kunde jag vakna mitt i natten livrädd för att det skulle ha hänt. Nu vet jag att det faktiskt är omöjligt. Det kan inte hända något.”

Vad gillar du mest med kontaktlinserna?

”För mig är den största fördelen att inte ha något i ansiktet. Det ger mig en sådan frihetskänsla. Jag tycker bäst om endagslinser för det känns hygieniskt att sätta i nya, fräscha linser, men just nu har jag månadslinser som jag är noggrann med att rengöra ordentligt innan jag lägger tillbaka dem i linsburken. När jag åker på semester eller festival använder jag alltid endagslinser eftersom det inte alltid är så bra hygien på sådana ställen.”

Har de någonsin besvärat dig?

”Inte direkt, nej. Även om jag är ute sent lider jag aldrig av torra eller röda ögon. Jag spelar inte tennis längre, men jag använder fortfarande mina kontaktlinser.”